fredag 30 mars 2012

Om alltings jävlighet

Har ingen lust med nånting. Att känns så vanskligt och vettlöst bara. Mest beror det på småsaker. Läsångest inför inträdesprov till pedagogiska. Hur i helvete ska jag klara av universitetsstudier igen. Hur i helvete ska jag klara av staden. Hur... ja ni fattar melodin. Vill helst bara sitta hemma och fula och trashasa omkring och tycka synd om mig själv.

For idag med Terttu till veterinären och kom sen ensam tillbaka. Hon verkade inte krya på sig och hade krympt till en halv spinkig kyrkråtta till katt. Tydligen inte åtit nånting på en vecka. Jag visste inte vad annat jag skulle göra än skicka henne för att sövas ner.





Sista bilden på busshållplatsen. Försökte göra det något så när tolererbart med filten hon alltid sover i. Men det var en stressig jäkla bussfärd i alla fall.

Och sen att gråtande dra sig till arbetskraftsbyrån och till butiken med en enorm och tom kattbur, fyfan. Och dra hem med matkassar och pellets och annat onödigt och gråta när fingrarna håller på och glömmer hur ett litet hjärta sakta slår därunder medan man klappat för sista gången. :'(


En jäkla fin katt. Vindögd och hafsig och envis och melodisk som en måsskrän.


Terttu.
??? - 30.3.2012

6 kommentarer:

Lingonberrie sa...

Usch så ledsamt. Jag beklagar sorgen verkligen....
Finns inte så mycket mer att säga, men du ska ha all stolthet och styrka att du fattade rätt beslut för djur ska ju inte lida. Men saknaden är svår...

Kramar
<3<3<3

Josanne sa...

Fy fan! Vet inte annars vad jag ska säga för det där är något av det jävligaste som finns! Att bli av med en djurvän... Var med om samma sak förra våren... Superledsen för din skull. Tänker på dig! Massa KRAMAR!!!

Maria Ikola sa...

Nu lyckas jag inte svara på era kommentarer var för sig... Nånting med blogger att göra säkert. Men i alla fall, tack för omtanken. Det uppskattar jag.

Om det är nånting jag avskyr (över allt det andra jävliga i världen och existensen som det känns just nu) så är det att djur ska lida så det var nog det enda skäliga. Men att sen tänka - borde jag ha gjort det här tidigare - borde jag ha gjort nånting annorlunda - gett nera smärtstillande, skaffat bättre kvalitets mat - eller gjort slut på det hela redan tidigare...

Tack för kramarna.

Hilde sa...

Det är så himla trist när djuren inte mår bra och går mot slutet. Våran ena katt försvann i november så jag vet lite hur tomt det känns.
Kramar till dig!

Anonym sa...

KRAM! Jättetråkigt :(. Jag kommer till Åbo om lite över en vecka, vore kul om vi kunde ses! //samuel e.

Maria Ikola sa...

Det är lika tråkigt när en katt bara försvinner, då vet man ju inte vad som hänt. Hmanat under en bil... åkt iväg _i_ bil... Ja man kan inte veta.

Samuel, ska du fira påsk i Åbo? Jag sku gärna ses! Ska skicka en kommentar på din blogg så kan vi planera.