Alltså, ingen antar väl att kvinnor som klär upp sig och kostar på sig det låter bli att vilja vara sexiga, eller att en vuxen människa inte är sexuell på något vis och kan visa det t.ex. genom sina klädval. Men när jag virar in mig i en varm Cortina eller drar på mig en Kahlo när det är -15 ute så är det nog inte för de dupa urringningarnas sexighet. Visst, Augar top får även mig att se ganska vältrustad ut, så effekten bör inte förnekas.
Tråkigt bara att inte de så roliga detaljerna nämndes i varför Odd Molly attraherar folk. Varför folk upplever att nöjet i sköna material, välgjorda och detaljrikt utarbetade och personligt designade kläder är så roligt att den för samman folk runt om i Sverige och resten av världen? Att de poetiska ("friends I haven't met yet") och ibland udda ("is good good?") mottona ("come mess my hair up"), namnen på klänningar som Eloisa Cobell, eller det lite mytomspunna i märkets profil (som annars bara verkar brukas i Japan med klädmärken), lyckas få uppmärksamhet?
För mig är det nånstans bland de mönstrade knäsockorna, det frasande sidenet, och min nyfunna kärlek till koftor som Odd Molly besvarar så bara, inte egentligen i sexigheten. Förutom när Antidote tank åker på. Man kan ju vara sexig även utan att det syns utanpå, i dessa tider av lager på lager innan våren sätter igång.
Den som orkade läsa hela puppugenerator-inlägget får en bonus i form av Lana Del Reys låt Videogames:
Sommarlängtan och nostalgin efter fadda fotografier såna som de aldrig var när jag var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar